Villaägarna vimsar till det om fuktmätning och elektroosmos.

För drygt två veckor sedan gjorde Villaägarnas Riksförbund ett utspel där de trumpetade att forskare sågar den rapport från Chalmers Industriteknik som handlade om att mäta resultatet vid en specifik installation i Göteborg.

För det första kan vi konstatera att de hade helt fel utgångspunkt i och med att de granskar rapporten som om den vore en forskningsrapport, vilket varken vi eller Chalmers har påstått.

De omdömen som  lämnas av Lars-Olof Nilsson vid Lunds Tekniska Högskola och Sven-Ove Hansson vid KTH i Stockholm är därför inte relevanta eftersom båda recenserar en forskningsrapport som inte finns.

För det andra vimsar en av de citerade ”forskarna” till det rejält. Hanno Essén vid KTH Mekanik säger: ” Varför skulle en process sättas igång och vad är det för process? Går den utan tillförsel av elektrisk energi? Frågorna hopar sig.”

Ja, det kan man verkligen instämma i, t.ex. varför han uttalar sig om något som han uppenbarligen inte har någon kompetens om. Bara namnet ”elektroosmos” antyder väl att det handlar om elektricitet?! Inte så konstigt kanske att Essén har förärats utmärkelsen ”Årets förvillare.”

För det tredje verkar de som uttalar sig i fuktfrågor på Villaägarnas sida inte vara riktigt överens om hur fukt ska mätas. Ovannämnda Lars-Olof Nilsson, som anses vara en av de främsta auktoriteterna inom fuktmätning, slog fast redan 1979¹ att en av de bästa metoderna att mäta fukt i betong är att montera prober (plaströr) i betongen vari fukten mäts med en RF-givare (.t.ex. Vaisala eller Protimeter), vilket är samma metod som Chalmers använde i den aktuella rapporten.

Villaägarna å sin sida förkastar denna metod och rekommenderar något som kallas för den ”gravimetriska Darr-metoden” eller ”kalciumkarbidmetoden”; en metod som enligt Lars-Olof Nilsson som regel ger för låga värden. Dessutom innebär metoden ett större ingrepp, då relativt stora provbitar måste hackas ur väggar eller golv för att resultaten ska ha någorlunda precision.

Villaägarna verkar dock hoppas på att ingen orkar ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom deras påstående, och vem kan väl klandra en konsument som inte orkar ta del av 100-sidiga forskningsrapporter. Däremot tycker man ju att det vore klädsamt att de som uttalar sig om elektroosmos tog del av det vetenskapliga stöd som finns för metoden sedan länge.

Vi uppmanar därför Lars-Olof Nilsson, Sven-Olof Hansson och, i synnerhet, Hanno Essén att läsa igenom rapporten från ett av de mest rigorösa forskningsprojekt som någonsin utförts inom betong, fukt och elektroosmos.  Bakom rapporten står U.S. Army Corps of Engineers som rimligen borde vara bättra skickade att uttala sig i dessa frågor än både Villaägarnas Riksförbunds chefsjurist, Ulf Stenberg, och Hanno Essén.

¹ Fuktmätning. Del 2 av byggfukt i betongplatta på mark, torknings- och mätmetoder. Rapport TVBM-3008. Lund 1979.